Pressetik

Vad som är relevant i nyhetspublicering kan vara en svår och känslig fråga. Även om det finns pressetiskaregler är det inget som de olika nyhetsmedierna verka utgå lika ifrån.

Vad är relevant för läsare att få veta? Vad är de inblandades rättigheter?

I fallet med mordet på mannen i Malmö undrar jag hur Aftonbladet kan anse det riktigt att publicera fakta rörande pojkarnas religiösa bakgrund innan det har visat sig relevant för nyheten. Om den största och kanske viktigaste skillnaden mellan bloggar och de etablerade nyhetsmedierna är den strikta kontrollen och fastställandet av fakta, hur kan det då vara rätt att publicera dessa detaljer innan de har visat sig vara relevanta?

Och om dessa detaljer inte har visat sig vara relevanta, är de då nyheter? I mina ögon är de endast spekulationer. Inte för att säga att de kan visa sig vara relevanta i en snar framtid men det är också då det först blir en del nyheten.

Jag anser att om man spekulerar och publicerar information som inte har visat sig relevant och riktig kommer det ge läsare plats att spekulera och skapa fördommar och idéer om de inblandade. I känsliga frågor som ideologi och härkomst anser jag det viktigt att media håller sig till saklighet. Det är inte viktigt, för än det visar sig viktigt om förövare är starkt religiösa eller duktiga i skolan. Fast det finns inga direkta regler. För strikt saklighet kan resultera i en onyanserad och alltför icke informativ rapportering.

Ja, hur långt får nyhetsmedia spekulera? Finns det inte rättigheter för de som också är brottslingar?

Bara för att det finns en bild på förövaren, måste media publicera den? Som i fallet med rånaren som lämnade sitt offer medvetslös på tunnelbanespåret. Här ser vi förövaren utföra dådet, fångad på kamera. Men tänk om läsare skapar en falsk minnesbild och till och med skadar oskyldiga i jakt på förövaren? Behöver läsare få veta mannens identitet om polisen kan spåra och gripa mannen genom vanligt polisarbete, och inte behöver medias och läsares hjälp för att få fast förövaren. Om polisen får bra tips i jakten på förövaren kan det vara ett bra sätt att så snabbt som möjligt få fast han eller henne men hur undviker man att oskyldiga inte hamnar i kläm?

I fallet med den mördade homosexuella mannen i Malmö skulle jag publicera varsamt. Jag vet inte ens om jag skulle publicera den mördade mannens sexuella läggning förrän det hade visat sig vara relevant för brottet och nyheten. Anledningen till det är som tidigare hävdat, om det inte har visat sig vara relevant för nyheten tillhör det spekulationernas värld.

Så fort det hade visat sig relevant skulle jag däremot inte tveka för att skapa en nyanserad rapportering av brottet.

Stig Hadenius anser att namn borde publiceras oftare för att det kan hindra förövaren och skydda oskyldiga. Att tro något sådant är inte argument starkt nog, anser jag, för att sätta oskyldigt misstänkta eller bekanta till förövaren i problem. För även om det kan hämma förövaren eller bidra med viktiga vittnesmål är det långt ifrån en säkerhet att det gör det. Det är inte heller säkert att andra hamnar i kläm bara för att man publicerar men den stigmata som har kommit för många som blivit oskyldigt misstänkta kan bli väldigt stark och påverka deras liv för en lång tid framåt.

Det är inte medias roll att rapportera bilder på misstänkta, särskilt inte med risken att allmänheten tar lagen i egna händer.

Jag anser det medias roll att endast förmedla relevant, fastställd fakta i brottsfall. Misstänkta är inte dömda, alltså inte i position att få sin identitet utslängd till allmänheten.

Det jag har sagt faller väl in med de pressetiska reglerna. I fallet med Aftonbladets publicering om Malmömordet anser jag det som att de bryter mot pressetikens 10 punkt:

”10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.”

Men endast i förhållande till att de publicerar innan relevans har visat sig.

Aftonbladets chefredaktör hävdar att även om media inte publicerar dessa kontroversiella detaljer så kommer bloggare göra det. Då uppstår, enligt honom, en situation där läsare kan uppfatta det som att media mörkar information och att dessa bloggar berättar ”sanningen”. Denna situation är skadlig både för medias anseende och för den dåligt underbyggda information som läsare då får. Men är detta verkligen den väg då som etablerad media ska gå? Att bli mer som bloggarna? Detta kommer i det långa loppet i så fall skada medias anseende mer och likställa den med bloggarnas spekulerande värld.
Pressetik är en snårig skog men riktlinjerna i pressetiken är tydliga. Saklighet och medkänsla för alla inblandade. Ingen ska hängas ut och rapporteringen ska inte ta någons parti.